Ha nu en skön helg alla, och lyssna gärna på ett av mina absoluta favoritstycken!
Kram från Gunila
5 kommentarer:
Anonym
sa...
Håller helt med dig om att detta är ett mycket vackert stycke musik. Om någon skulle fråga mig vad det heter, skulle jag svara: hjärnsläpp, men att det har något med fiskar att göra. I dag är det en sådan där dag då det är läge att bära namnskylt ifall någon skulle hitta på att fråga vad jag heter. Då är det bara för mig att titta på skylten, och med hög och tydlig röst kunna svara... utan den minsta tvekan. Det hjälper inte hur länge jag än sitter här och tänker. Arians namn kommer ändå inte till min hjärna. Jag får väl leva med det, liksom så mycket annat som inte behagar visa sig i mitt huvud. Hur som helst skall Martin och jag ta en lång och skön prommis i skogen nu. Jag skall visa honom ett av de ställen jag bott på som barn. Det bästa med att våga sig på skogen för min del, är just att det är gamla orörda trakter jag väl känner igen. Annars blir det riktigt spännande. Frågan är om vi alls skulle hinna tillbaka till nästa lördag då det är dags för honom att åka hem igen. Mitt mycket berömda lokalsinne skulle absolut komma till sin rätt. Då menar jag det ironiskt. Som du troligen redan vet, är jag helt i avsaknande av något sådant. Jag får väl satsa på ett dyligt i nästa liv. Listan börja bli rätt lång vid det här laget på vad jag skall kunna i just nästa liv. Hur som helst. Naturligtvis skall du ockdå ha en en bra helg. Sawadee, som betyder hej då på Thai Maj
Sawadee! Pärlfiskarna av Bizet heter väl arian, den är hur som underbar, jag får ståpäls då jag lyssnar! Ta det lugnt i skogen, och jag tror nog att barnbarnet hjälper er , de är så snabbtänkta de unga, och har lokalsinnet i behåll, så jag håller tummarna. Har varit i dina(och mina gamla) hemtrakter, gick Hornsgatan upp från Mariatorget och fick Flashbacks , från den tid jag bodde i en våning på Ringvägen 8, där förresten Lundell bott i många år innan han sålde den och begav sig till Österlen för gott. Vi bodde tyvärr inte där samtidigt, men vi har ju åkt i samma hiss, och smekt ledstången av mässing som polerades då och då! Det var en jättespännande tid i mitt liv, då festerna avlöste varandra, och jag minns att taxistolpen utanför var till stor glädje för mig då man skulle ut och snurra när som helst i natten. Long time ago, men vilka minnen! Textmässan var jättetrevlig, och jag knöt flera nyttiga kontakter med människor som jag kan ha nytta och glädje av. Nu är jag åter hemma i huset, och ska göra något så kul som att baka Hönökakor, ett gammalt recept jag haft sedan århundranden, och just idag ville jag baka , och kära maken ser nöjd ut redan. Kram och Sawadee!
Och jag som har gått mumlat det mantrat i 6,5 timmar i skogen. Jag tänker på Arian ur PÄRLFISKARNA. Den kom jag på då vi satt vid strandkanten vid en av mina barndomssjöar. Jaha, då kunde jag inte briljera med det. Vet du hur sur jag är nu? Har suttit och skrivit en km lång text till dig, så plötsligt är allt bara borta. Det är nog lite tur för dig, då du har helt andra saker att göra. Så som att stå och baka vid så pass hög ålder. Jag tänker på det receptet du haft i din ägo i flera hundra år. Du ska veta att min aktning för steg ännu mer. Det är inte många som en orkar tänka tanken på att baka då. Vad kul att du kom iväg på mässan. Ser dessutom att hittat värdefulla band att knyta. Det gör mig onekligen nyfiken. Hoppas att det ger dig något i framtiden. Så till själva kärnan. Eftersom parkettkosmetolegerna, eller städarna som de också kallar sig, som tur är inte alltid är så noga med städningen, tror jag alldeles säkert att du kan fånga upp ett par atomer från Gurun på både hissknappar, väggar, golv och tak. Mässingsstängerna tror jag inte heller att de flesta känner sig sugna på att polera allt för ofta. Mitt tips är att du ställer dig utanför porten och inväntar någon som skall ut eller in. Sedan är det bara till att fritt och ohämmat gå omkring och stryka dina händer både här och där. Då du talar om det gamla hederliga utelivet,tror jag att det handlar om det gamla 80-talet. Det gjorde det för mig i alla fall. Det var som om jag var i ett nytt tonårsstadie. Visserligen en aning klokare, men i alla fall. Det är nu inte så konstigt då det händer, då vi båda fick barn så väldigt unga. Bara barn själva. Det är inte för inte man säger att alla barn måste någon gång få kladda i maten. Jag gjorde det i alla fall under 80-talet. Då var barnen redan stora, samt två av dem redan uyflugna. Nej nu måste jag skärpa mig och avsluta för den här gången. Tjing tjong karamellstång. Smaska så gott på det nybakade. Maj
Javisst var det kära 80talet då livet lekte och barnen var "stora".Då var det barhäng och klubbar och fester, och Operakällaren oh Cadierbaren på Grand som gällde.Tänk om vi kanske stötta på varandra då????????? Nu som gammmmmmal husmor bakade jag de godaste bröd på länge.Och visst känns det i armar och ben men jag kör bakplåtarna på rullatorn mellan bakbordet och ugnen, det är ett tips jag gärna delar med mig av. Efter kyrkan idag ska jag på dansuppvisning i stan där 12åringen nu dansat i fem år, och där farmor sitter på första parkett varje terminsavslutning. sawadee!
Sawadee! Man bugar och bockar för det heta tipset vad gäller tillvägagångssättet då det skall till att bakas. Rullatorn anväder jag ju så gott som alltid, med är förskräckligt orolig att det skall komma in allt för mycket mjöl i kullagren då baklusten faller på. Men eftersom du kan använda den i sådana kinkiga fall, vågar nog jag också. Det är ju inte helt otroligt att vi har setts förr i tiden. Det vore nästan lite konstigt annars. Jag huserade på samma platser som du. Jag har också tidvis "bott" på Stampen och Engelen. Och naturligtvis på ett ställe på Grevturegatan, som jag naturligtvis har glömt namnet på. Det är mucket märkligt eftersom jag måste ha tillbringa åtminstone ett år där, om man räknar ihop den totala tiden. Sedan får man ju inte för allt småland glömma Ambassadör.Det är tider att minnas och blicka tillbaka på, även om man inte ALLTID gjorde det rätta. Nu undrar jag om detta skall tas med i memoarerna, eller är det kanske trots allt bättre att låta omvärlden fortsätta att få tro att man är en av guds änglar som traskar omkring här? Vad trevligt att få sitta och fritt och ohämmat få beundra ett barnbarn som visar upp sina talanger så att alla kan se. Det är ju inte utan att man växer en smula. Själv skall jag snart till Berwaldhallen och lyssa på min Julia då skall sjunga solo och i den kör hon har i sin musikklass. Hon skall också spela cello solo. Ungar är duktiga! Men det är klart. Med sådana mormorar och farmorar, kan det ju inte bli på annat sätt. Jag ser också till min fasa att dina armar och ben tagit stryk av bakandet. Kanske du behöver en helkroppsmassage, varm bastu och något gott att dricka. Den här dagen har gått i lättjans tecken. Vi har spelat kort. Martin (eller Tin som han kallas), dristade sig till att utmana mig. Det ångrar han nu bittert. Av hans ansiktsuttryck att döma, ruvar han på en revanch. Han är SÅ välkommen. Här sitter jag med min stora mun och retar honom. Jag kommer att åka på storstryk. Anyway. Take it easy and have a good time together with your grandchild. Sawadee Maj
5 kommentarer:
Håller helt med dig om att detta är ett mycket vackert stycke musik. Om någon skulle fråga mig vad det heter, skulle jag svara: hjärnsläpp, men att det har något med fiskar att göra. I dag är det en sådan där dag då det är läge att bära namnskylt ifall någon skulle hitta på att fråga vad jag heter. Då är det bara för mig att titta på skylten, och med hög och tydlig röst kunna svara... utan den minsta tvekan. Det hjälper inte hur länge jag än sitter här och tänker. Arians namn kommer ändå inte till min hjärna. Jag får väl leva med det, liksom så mycket annat som inte behagar visa sig i mitt huvud.
Hur som helst skall Martin och jag ta en lång och skön prommis i skogen nu. Jag skall visa honom ett av de ställen jag bott på som barn. Det bästa med att våga sig på skogen för min del, är just att det är gamla orörda trakter jag väl känner igen. Annars blir det riktigt spännande. Frågan är om vi alls skulle hinna tillbaka till nästa lördag då det är dags för honom att åka hem igen. Mitt mycket berömda lokalsinne skulle absolut komma till sin rätt. Då menar jag det ironiskt. Som du troligen redan vet, är jag helt i avsaknande av något sådant. Jag får väl satsa på ett dyligt i nästa liv. Listan börja bli rätt lång vid det här laget på vad jag skall kunna i just nästa liv.
Hur som helst. Naturligtvis skall du ockdå ha en en bra helg.
Sawadee, som betyder hej då på Thai
Maj
Sawadee!
Pärlfiskarna av Bizet heter väl arian, den är hur som underbar, jag får ståpäls då jag lyssnar!
Ta det lugnt i skogen, och jag tror nog att barnbarnet hjälper er , de är så snabbtänkta de unga, och har lokalsinnet i behåll, så jag håller tummarna.
Har varit i dina(och mina gamla) hemtrakter, gick Hornsgatan upp från Mariatorget och fick Flashbacks , från den tid jag bodde i en våning på Ringvägen 8, där förresten Lundell bott i många år innan han sålde den och begav sig till Österlen för gott. Vi bodde tyvärr inte där samtidigt, men vi har ju åkt i samma hiss, och smekt ledstången av mässing som polerades då och då!
Det var en jättespännande tid i mitt liv, då festerna avlöste varandra, och jag minns att taxistolpen utanför var till stor glädje för mig då man skulle ut och snurra när som helst i natten. Long time ago, men vilka minnen!
Textmässan var jättetrevlig, och jag knöt flera nyttiga kontakter med människor som jag kan ha nytta och glädje av.
Nu är jag åter hemma i huset, och ska göra något så kul som att baka Hönökakor, ett gammalt recept jag haft sedan århundranden, och just idag ville jag baka , och kära maken ser nöjd ut redan.
Kram och Sawadee!
Och jag som har gått mumlat det mantrat i 6,5 timmar i skogen. Jag tänker på Arian ur PÄRLFISKARNA. Den kom jag på då vi satt vid strandkanten vid en av mina barndomssjöar. Jaha, då kunde jag inte briljera med det. Vet du hur sur jag är nu? Har suttit och skrivit en km lång text till dig, så plötsligt är allt bara borta. Det är nog lite tur för dig, då du har helt andra saker att göra. Så som att stå och baka vid så pass hög ålder. Jag tänker på det receptet du haft i din ägo i flera hundra år. Du ska veta att min aktning för steg ännu mer. Det är inte många som en orkar tänka tanken på att baka då.
Vad kul att du kom iväg på mässan. Ser dessutom att hittat värdefulla band att knyta. Det gör mig onekligen nyfiken. Hoppas att det ger dig något i framtiden.
Så till själva kärnan. Eftersom parkettkosmetolegerna, eller städarna som de också kallar sig, som tur är inte alltid är så noga med städningen, tror jag alldeles säkert att du kan fånga upp ett par atomer från Gurun på både hissknappar, väggar, golv och tak. Mässingsstängerna tror jag inte heller att de flesta känner sig sugna på att polera allt för ofta. Mitt tips är att du ställer dig utanför porten och inväntar någon som skall ut eller in. Sedan är det bara till att fritt och ohämmat gå omkring och stryka dina händer både här och där.
Då du talar om det gamla hederliga utelivet,tror jag att det handlar om det gamla 80-talet. Det gjorde det för mig i alla fall. Det var som om jag var i ett nytt tonårsstadie. Visserligen en aning klokare, men i alla fall. Det är nu inte så konstigt då det händer, då vi båda fick barn så väldigt unga. Bara barn själva. Det är inte för inte man säger att alla barn måste någon gång få kladda i maten. Jag gjorde det i alla fall under 80-talet. Då var barnen redan stora, samt två av dem redan uyflugna.
Nej nu måste jag skärpa mig och avsluta för den här gången.
Tjing tjong karamellstång.
Smaska så gott på det nybakade.
Maj
Javisst var det kära 80talet då livet lekte och barnen var "stora".Då var det barhäng och klubbar och fester, och Operakällaren oh Cadierbaren på Grand som gällde.Tänk om vi kanske stötta på varandra då?????????
Nu som gammmmmmal husmor bakade jag de godaste bröd på länge.Och visst känns det i armar och ben men jag kör bakplåtarna på rullatorn mellan bakbordet och ugnen, det är ett tips jag gärna delar med mig av.
Efter kyrkan idag ska jag på dansuppvisning i stan där 12åringen nu dansat i fem år, och där farmor sitter på första parkett varje terminsavslutning.
sawadee!
Sawadee! Man bugar och bockar för det heta tipset vad gäller tillvägagångssättet då det skall till att bakas. Rullatorn anväder jag ju så gott som alltid, med är förskräckligt orolig att det skall komma in allt för mycket mjöl i kullagren då baklusten faller på. Men eftersom du kan använda den i sådana kinkiga fall, vågar nog jag också.
Det är ju inte helt otroligt att vi har setts förr i tiden. Det vore nästan lite konstigt annars. Jag huserade på samma platser som du. Jag har också tidvis "bott" på Stampen och Engelen. Och naturligtvis på ett ställe på Grevturegatan, som jag naturligtvis har glömt namnet på. Det är mucket märkligt eftersom jag måste ha tillbringa åtminstone ett år där, om man räknar ihop den totala tiden. Sedan får man ju inte för allt småland glömma Ambassadör.Det är tider att minnas och blicka tillbaka på, även om man inte ALLTID gjorde det rätta. Nu undrar jag om detta skall tas med i memoarerna, eller är det kanske trots allt bättre att låta
omvärlden fortsätta att få tro att man är en av guds änglar som traskar omkring här?
Vad trevligt att få sitta och fritt och ohämmat få beundra ett barnbarn som visar upp sina talanger så att alla kan se. Det är ju inte utan att man växer en smula. Själv skall jag snart till Berwaldhallen och lyssa på min Julia då skall sjunga solo och i den kör hon har i sin musikklass. Hon skall också spela cello solo. Ungar är duktiga! Men det är klart. Med sådana mormorar och farmorar, kan det ju inte bli på annat sätt.
Jag ser också till min fasa att dina armar och ben tagit stryk av bakandet. Kanske du behöver en helkroppsmassage, varm bastu och något gott att dricka.
Den här dagen har gått i lättjans tecken. Vi har spelat kort. Martin (eller Tin som han kallas), dristade sig till att utmana mig. Det ångrar han nu bittert. Av hans ansiktsuttryck att döma, ruvar han på en revanch. Han är SÅ välkommen. Här sitter jag med min stora mun och retar honom. Jag kommer att åka på storstryk.
Anyway. Take it easy and have a good time together with your grandchild.
Sawadee
Maj
Skicka en kommentar