Jag är ingen sångare, än mindre rappare, men tack för igår, det blev en jättetrevlig dag. Igår var det sista gången under året då Birgitta H, och jag hade vårt lunchmöte utomhus. Där har vi träffats oavsett väder nere vid sjökanten och intagit vår medhavda lunch i sol, blåst, regn och snö. Senaste terminen har vi varit tre. Maj kom med och vi bildade en trio där ute bland båtar och flanörer. Det har varit fantastiskt att haft den förmånen att sitta därnere och huka i blåst och njutit av sol, alla årstider har vi upplevt vid vattnet och med den sagolika utsikten framför oss.
Det minnet kommer jag att bära med mig med stor värme, för där och då har vi tillsammans löst de flesta av de stora och små världsproblemen som uppkommit.
Tack för dessa fantastiska stunder, som outtalat bara blev till, och vi skulle kunna ge ut en bok om alla fantastiska ideér och otroliga funderingar vi haft. Vi talar om "Snillen spekulerar".
Tack alla ni, det har varit ett fantastiskt år, och tack Alva och Elisabeth, the top of the top.
Med kärlek och vänskap till alla!
Gunila
3 kommentarer:
VAD kan jag mer säga då du yttryckt allt det jag också tycker? Det är verkligen inte utan att det känns väldigt vemodigt i hjärtat nu, trots att vi ses på tisdag och onsdag. Men som sagt det är ju den allra sista gången tillsammans med våra allra BÄSTA lärare. Som tur är så kan jag i alla fall trösta mig med att vi ses i höst igen. Och då hoppas jag verkligen att alla kommer att vara där. Nu då jag läste ditt inlägg, kändes det om möjligt ännu mer sentimentalt. Trots att man hela tiden vetat att allt har en ände, så vill i alla fall inte jag att det oundvikliga skall komma. Jag är tyvärr en av de som lider rätt svårt av separationsångest. Då jag läser din text igen, får jag den obehagliga känslan av att du inte kommer med till Finnhamn. Snälla, säg att jag misstar mig.
Vi hörs och ses snart.
KRAMAR
Maj
Vi har lika svår separationsångest båda två vet jag, men nog ska jag med till Finnhamn. Kram från mig!
Good news for me!!!!
I dag har jag passerat Cinderella på vägen mot Sjöhistoriska museet tillsammans med Love och Martin. Det var ju faktist sommar på Djurgården också. Det var det inte i måndags.
Det här med att "Snillen spekulerar" måste vi allt fortsätta med. Får vi bara slå våra kloka huvuden tillsammans ett par gånger, har vi nog lyckats med att lösa en hel del av de olösbara problemen.
Sedan MÅSTE jag bara få säga att ditt utdrag ur din nya synopsis verkligen har fastnat ordentligt i mitt huvud. Det var så annorlunda och intressant. Det finns så väldigt många möjligheter att fortsätta att arbeta med det. Det ä ju inte utan att jag går och funderar på vad de olika personerna kommer att göra och vilka följderna blir. Framför allt vad som kommer att hända mor och dotter och deras framtida förhållande till varandra. Kanske att jag en dag får reda på det?
Det jag nu håller på med, du vet den berättelsen jag just nu skriver på om det hemska som hände den våldtagna flickan, ligger för tillfället på is. Det känns som om någonting annat håller på att tränga ut den storien för tillfället. Eller så är det på det viset att det inte blir något mer av den. I alla fall ligger något längst bak i skallen som nästan gör entrè. Du vet sådant där som plötsligt bara finns, utan att du kan göra något åt det. Det är alltså en aning spännande på sitt sätt. När jag sitter ensam här i mitt lilla pörte igen och tristessen tränger sig på, kanske några spännade fiktiva personer kommer och hälsar på.
Ha det så bra medan du njuter av att få ge liv åt din berättelse.
Kramar
Maj
Skicka en kommentar