Tynande tillvaro

En fin bild får avsluta mitt engagemang på Kulturbloggen. Den tynar långsamt bort har jag sett, och det känns oerhört trist, men cest la vie!  Önskar alla en skön och varm Valborg, och glöm nu inte att demonstrera på 1:a Maj!!!!    Kram Gunila

Helgpappa med dålig smak...

Ja, det kallar jag den här collagetavlan. För visst ser det väl ut lite så? Den känns lite sorglig, pappan har kanske bott  tillsammans med barn och tjej tidigare, men har nu flyttat till ett litet kyffe, där han inte bryr sig särskilt mycket om att få till det lite mysigt. Hoppas det här bara är en övergångslägenhet, och att han kommer att  må bättre.........
Tänk så mycket det kommer upp när vi ser på en tavla, fantasin bara flöder, och historierna bubblar ut. Ni andra kanske ser något annat, isåfall, berätta det hälsar Gunila, som också kan tala om att bloggen rullar på lite försiktigt, och jag letar fortfarande efter hennes särdrag, men det kommer...det går också att kommentera anonymt nu, bara för info........

Varför tvekar våren.....................

Visst gör det ont när knoppar brista......eller?          

En nytt alterego tänker ta plats

Womander&Company heter en nyfödd Blogg, som ni är välkomna att ta del av. Den är i sin linda och jag vet inte varthän den tar vägen, men tassar lite sökande runt och försöker hitta stilen.

Wiveka Anette Womander är i medelåldern, har sin katt Winston, lever ensam i en liten våning vid Norrabantorget, men har sin stuga ute på en ö i Mälaren dit hon drar sig från tidiga våren till sena höst så ofta hon kan. Där är hon "Ökänd"
Hon är nästan Advokat, har läst mycket men aldrig blivit klar, men det bryr hon sig inte särskilt om, utan hon tar sig an mål och hon letar efter mål som hon kan ta sig an, gärna stora och svåra fall, allt utom djurmisshandel, där går hennes gräns. Wiveka är en sådan där udda och eljest person, som inte passar in i samhällets normer och mönster. Hon har sina egna regler, förstår inte när hon gör bort sig, inte särskilt medmänsklig, men älskar djur, pekar ofta med hela handen, har alltid lagboken med sig, det kan ju uppstå en konflikt och hon vill vara beredd på allt. Hennes kära Winston är också alltid med henne, varhelst hon befinner sig. Utan honom och lagboken är hon ingen! De personer runt omkring henne vet inte att hon inte är Advokat, och det kan ibland ställa till problem, som hon naturligtvis löser på sitt eget sätt.....

Det här är bara spånande omkring en ny figur, som är långt ifrån Honorine Stiernspetz och Hermine Hägerflycht. En helt ny fiktiv person alltså som kämpar om ett litet utrymme, får se om och hur hon lyckas med det?
Vi ses nästa tisdag! Tills dess: ha det gott! Kram!